Rekommendation/recension no 6/2 Stjärnkikaren

Som jag sade det tog längre tid än vad jag tänkte. Som sagt har jag jobbat och vi åkte spontant upp till mina kusiners landställe. Hoppas ni har haft en bra midsommar! Det har jag haft, var på Skansen, mycket folk bara.

Stjärnkikaren av Katherine Paterson
Stjärnkikaren handlar om Angel som tillsammans med sin lillebror blir dumpade av sin mamma hos sin gammelfarmor. Mamman har aldrig varit närvarande och tagit hand om sina ungar, utan Angel har tagit allt ansvar om sin lillebror. Farmodern är en sur och irriterad gumma som inte alls vill ta hand om barnen, och pappan sitter i fängelse.
Angel känner sig ensam och besviken på alla vuxna i sin närhet. Men i den här lilla staden lär hon äntligen känna några vuxna som ställer upp för henne och lillebror. Och Angel får chansen att släppa allt ansvar som hon gått och burit på.
En natt vaknar Angel av att det är någon utanför huset, hon går upp och träffar den mystiska stjärnmannen. Stjärnmannen låter Angel titta på stjärnorna med sin stjärnkikare och lär henne stjärnornas namn. När Angel tittar upp mot stjärnorna känner hon sig obetydlig och pytteliten men stjärnmannen berättar för henne att hon, precis som alla människor, är gjord av stjärnstoft.
Det är ett fattigt, eländigt och ett hårt liv de lever men det finns hopp och värme hos Angel och de hon håller kär. Katherine Paterson som har skrivit boken är en amerikansk författare och ALMA-pristagare. Hennes böcker brukar handla om utsatta barn som har det svårt och trassligt i livet, men som under berättelsens gång lyckas hitta en inre styrka för att komma vidare och överleva sin barndom.

Jag läste denna bok när jag var runt 11. På andra försöket läste jag ut den, största anledningen till varför jag inte läste ut boken på första försöket var för att jag behövde lämna tillbaka den. Jag tyckte att boken var bra, hemsk men mysig. Vad jag minns mest är att Angel behövde handla mat. Hon köpte sockerflingor som var Bernies favorit, men sen tröttnade han på de och klagade. Då ville jag bara klappa till ungen. Vad jag starkt kommer ihåg är att Angel åt en jordnötssmörsmacka och inte kunde skölja ner den med mjölk och jag vet precis hur jobbigt det är, så den scenen var nog det jag kunde sympatisera mest med. Jag hatade farmodern, jag hatade mamman, och jag hatade lillebrodern. Om ni vill läsa denna bok rekommenderar jag att ni inte blir arg så lätt, skulle jag läsa boken idag skulle jag behöva stänga boken och andas några sekunder innan jag fortsatte. Jag vill läsa den igen, men är osäker om jag kan klara av det.

Skulle jag läsa Stjärnkikaren idag skulle den nog få fyra av tio, men när jag läste den vid elva års ålder skulle jag ge den sex av tio.
Jag rekommenderar denna till en yngre åldersgrupp.