Stardust av Neil Gaiman
Young Tristran Thorn will do anything to win the Cold heart of beutiful Victoria - even fetch her the star they Watch fall from the night sky. But to do so, he must enter the unexplored lands on the other side of the ancient wall that gives their tiny village its name. Beyond that old stone wall, Tristran learns, lies Faerie - where nothing, not even a fall star is what he imagined.
Jag vet inte vad jag tycker om den här boken egentligen. Det är Neil Gaiman så den är väldigt bra skriven, men handlingen är sådär. Jag läste den här direkt efter The Graveyard Book vilket jag inte borde gjort eftersom Stardust var en väldig besvikelse. Som jag skrev i TGB recensionen så läste jag klart den på typ två dagar, Stardust tog betydligt längre tid. Jag började läsa den, sen tog det ett tag för mig att fortsätta. När jag väl läste den tyckte jag att den var bra, men nu i efterhand förstår jag inte vad jag tyckte var bra. Visst den är skriven väldigt bra och delen med häxan tycker jag är bra. Men allt som allt var den inte så bra. Det var ett tag sedan jag läste den så jag kommer inte ihåg allt, men jag tycker inte om Tristran. Han är konstig och han gör saker som gör att jag vill slå till honom. Däremot miljöbeskrivningarna älskar jag så mycket.
Nu känns det som om jag har hatat ganska mycket på boken, men jag tycker ändå att den är värd att läsa, och jag skulle inte vilja att jag inte hade läst den (förvirrande) för det här är ändå en rekommendation även fast jag inte har pratat så bra om boken.
På en skala från ett till tio får Stardust 6/10
(Som sagt så var det ett tag sedan jag läste den så jag kommer inte ihåg handlingen så bra så recensionen blev inte så bra, förlåt.)
En bokblogg mest för bloggaren själv, men som välkomnar alla läsare med öppen famn.
söndag 29 mars 2015
lördag 28 mars 2015
Svårt att hitta böcker
Okej, så idag gick jag till Science fiction bokhandeln eftersom jag fick ett presentkort därifrån. Jag undrade vad jag skulle köpa, och då kom jag på att jag vill ha en fantasybok med en kvinna i huvudrollen eftersom jag typ läst två böcker med en kvinna i huvudrollen. Jag letar och jag letar. Hittar två som verkar så himla jättebra!! Båda handlade om yrkesmördare och verkade jätteintressanta, men... båda gick ut på ifall de kunde mörda de som de blivit tillsagda att mörda för att de blev kära i dem. Va? Varför? Varför slänga bort en jättebra bok på det? Varför måste böckerna reduceras till en moralfråga ifall de kan mörda de de blir kära i? Vilken himla besvikelse. Nä så när jag kom hem så googlade jag på fantasyböcker med kvinnliga huvudroller så jag har hittat två böcker jag ska köpa. Mycket bra! Jag blev bara väldigt upprörd.
tisdag 10 mars 2015
Rekommendation no8 The Graveyard Book
The Graveyard Book av Neil Gaiman
Nobody Owens, known as Bod, is a normal boy. He would be completely normal if he didn't live in a graveyard, being raised by ghosts, with a Guardian who belongs to neither the World of the living nor the dead. There are adventures in the graveyard for a boy - an ancient Indigo Man, a gateway to the abandoned city of ghouls, the strange and terrible Sleer. But if Bod leaves the graveyard, he will be in danger from the man Jack who has already killed Bod's family.
Hur ska jag börja? Hur ska jag någonsin kunna beskriva i ord mina känslor inför denna bok? Den har allt. När jag säger allt så menar jag allt. Nej den har inga drakar, nej den har inga luftskepp osv, men den har allt som krävs för att bli en bra bok. Det här var den första boken sedan Freja - Sagan om Valhalla som jag inte ville lägga ifrån mig. Jag köpte den på sommarlovet, och på två dagar hade jag läst klart den. Ni som har läst något av Neil Gaiman vet hur han skriver. Ni som inte läst någon Neil Gaiman bok: vad gör ni med era liv? Nej men han har ett väldigt underbart kusligt sätt att skriva på. Även fast det han skriver inte är så rysligt går det kalla kårar längs ryggen. TGB är inte så kusligt skriven, om en jämför med Ocean at the End of the Lane, men en märker att det är han som skrivit den. TGB är en bok som jag verkligen inte ville skulle ta slut. Jag vägrade att läsa sista sidan på en halvtimme, jag ville att boken skulle vara kvar. När jag väl läste klart den var det väldigt tomt. Neil Gaimans språk är alltid mitt i prick och sitter som en smäck, därför ber jag er om att läsa alla hans böcker på engelska eftersom översättare lätt förstör allt. Värst vad jag svamlar om ingenting. Varje kapitel är som en liten novell, men det finns en "huvudhistoria" som allt spelas mot. Den är jättespännande, den har också moraliska frågor i sig, och i slutet (mild spoiler framåt)när Nobody inte längre kan se spökena och inte får stanna kvar på kyrkogården är det sorgligt. Allt det jag vill ha av en bok. Jag gillar Nobodys karaktär jättemycket. Han är precis lagom av allt. Jag gillar spökena som är snälla och omtänksamma. Jag gillar helt enkelt allt som har med denna bok att göra. Jag hoppas innerligt att någon läser detta och läser TGB och också tycker den är lika bra som jag gör.
Det här var ju inte den bästa recension jag skrivit, men den är så bra att allt bara snurrar runt i huvudet på mig, och jag kan inte få ner allt jag vill säga, men snälla läs den.
På en skala från ett till tio får The Graveyard Book 10/10 för det här är seriöst den bästa bok jag har läst.
Nej nu vill jag läsa om den.
Nobody Owens, known as Bod, is a normal boy. He would be completely normal if he didn't live in a graveyard, being raised by ghosts, with a Guardian who belongs to neither the World of the living nor the dead. There are adventures in the graveyard for a boy - an ancient Indigo Man, a gateway to the abandoned city of ghouls, the strange and terrible Sleer. But if Bod leaves the graveyard, he will be in danger from the man Jack who has already killed Bod's family.
Hur ska jag börja? Hur ska jag någonsin kunna beskriva i ord mina känslor inför denna bok? Den har allt. När jag säger allt så menar jag allt. Nej den har inga drakar, nej den har inga luftskepp osv, men den har allt som krävs för att bli en bra bok. Det här var den första boken sedan Freja - Sagan om Valhalla som jag inte ville lägga ifrån mig. Jag köpte den på sommarlovet, och på två dagar hade jag läst klart den. Ni som har läst något av Neil Gaiman vet hur han skriver. Ni som inte läst någon Neil Gaiman bok: vad gör ni med era liv? Nej men han har ett väldigt underbart kusligt sätt att skriva på. Även fast det han skriver inte är så rysligt går det kalla kårar längs ryggen. TGB är inte så kusligt skriven, om en jämför med Ocean at the End of the Lane, men en märker att det är han som skrivit den. TGB är en bok som jag verkligen inte ville skulle ta slut. Jag vägrade att läsa sista sidan på en halvtimme, jag ville att boken skulle vara kvar. När jag väl läste klart den var det väldigt tomt. Neil Gaimans språk är alltid mitt i prick och sitter som en smäck, därför ber jag er om att läsa alla hans böcker på engelska eftersom översättare lätt förstör allt. Värst vad jag svamlar om ingenting. Varje kapitel är som en liten novell, men det finns en "huvudhistoria" som allt spelas mot. Den är jättespännande, den har också moraliska frågor i sig, och i slutet (mild spoiler framåt)när Nobody inte längre kan se spökena och inte får stanna kvar på kyrkogården är det sorgligt. Allt det jag vill ha av en bok. Jag gillar Nobodys karaktär jättemycket. Han är precis lagom av allt. Jag gillar spökena som är snälla och omtänksamma. Jag gillar helt enkelt allt som har med denna bok att göra. Jag hoppas innerligt att någon läser detta och läser TGB och också tycker den är lika bra som jag gör.
Det här var ju inte den bästa recension jag skrivit, men den är så bra att allt bara snurrar runt i huvudet på mig, och jag kan inte få ner allt jag vill säga, men snälla läs den.
På en skala från ett till tio får The Graveyard Book 10/10 för det här är seriöst den bästa bok jag har läst.
Nej nu vill jag läsa om den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)