Recension no3 Norwegian wood

Norwegian Wood - Haruki Murakami. 382 sidor.
(Skriet från baksidan)
När den 37årige Toru Watanabe hör Beatles-låten "Norwgian Wood" spelas i en sliskig orkesterverision i ett flygplan så är det som om hans huvud sprängs i bitar. Som en blixt väcks minnet av en kärlek han upplevt i skarven mellan tonår och vuxenhet.
Hon hette Naoko, och var flickvän till en av Torus vänner [bästa vän faktiskt]. När vännen tog sitt liv drev de isär, men när de båda träffas igen av en slump blir han kär och får uppleva en förälskelse som lika delar är öm, intensiv, och omöjlig. Naokos psyke är bräckligt. Hon försvinner till ett vårdhem [efter hon och Toru har haft sex, vilket inte var det smartaste draget av Toru] och Toru bestämmer sig för att vänta, skriva brev, och leva för några få korta besök. Samtidigt är han starkt dragen till en studiekamrat, som tydligen visar sitt intresse för honom. Toru lever i förvirring och ensamhet i spänningsfältet mellan dessa kvinnor.

Jag gillar inte denna bok. Anledningen till varför jag skrev av baksidan är för att jag inte vet vad denna bok handlar om. Den handlar om ingenting. Det är en ungdomsbok för vuxna. Den är tråkig, väldigt sexistisk, och inget händer någonsin. Dock är den bra skriven. Kvinnorna i boken är alltid dåliga, även om de är bra på något har de alltid något "fel" med sina färdigheter. Det första man får veta om i princip alla kvinnor är att hon är "rätt så söt". Visst utspelar den sig i Japan 1969, men hur kvinnorna porträtteras är lite irriterande.
Ingenting händer i boken. Såklart händer det saker, men i korta drag är det: han gick till skolan, träffade en tjej, gick ut och festade, hälsade på Naoko, någon dog, upprepning till boken tagit slut. Det enda som är roligt att läsa är Torus historier om Stormtruppen, vilken är Torus rumskamrat på universitet. Slutet är alldeles för konstigt, och Harukis syn på depression verkar vara att det smittar om man är nära det.
Haruki knyter aldrig ihop säcken, början av boken har nästan ingenting med resten att göra, vilket bara känns dumt och jobbigt. Men han skriver bra, det måste jag ge honom, väldigt bra.

Jag ger denna bok 2 av 10 för att han skriver bra.

Jag kan också säga att jag inte läste klart boken, bara hälften.