Rekommendation no7 Freja - Sagan om Valhalla

Nu så, nu ska ni få en till rekommendation. Jag läste Freja för att vi har ett svenska arbete där jag jobbar om fantasy. Jag ska också läsa Name of the Wind till det arbetet. Boken utspelar sig på Bronsåldern och Johanne Hildebrandt har fått inspiration från nordiska mytologin, men hon understryker tydligt att det inte är någon korrekt återgivning av den.

Kriget närmar sig Vanaheim. Gårdar bränns och plundras av asar som trängt in i landet österifrån. Prästinnan Freja reser till fienden i ett sista försök att mäkla fred. Men mötet med hövdingasonen Tor förändrar allt. För en mer förbjuden kärlek har aldrig funnits.

Freja är en av de bättre böckerna jag har läst, vilket jag tycker är lite konstigt eftersom den inte är fantastiskt skriven eller sitter som en smäck. Vad jag gillar med Freja är att det är en tjej i huvudrollen vilket väldigt få fantasyböcker har. Även fast det utvecklas en kärlek mellan Freja och Tor är det inte vad boken går ut på. Inte är det heller så att Freja strävar efter kärleken, eller att kärleken är någon högre makt som kommer att göra allt bra igen. Freja är en självständig tjej som inte tar någon skit av någon man. På Vanaheim, en ö i Östersjön, är det kvinnorna som bestämmer vilket är mycket mer realistiskt än att männen ska bestämma. Men jag är feminist så jag tycker inte heller att kvinnor ska vara enväldiga härskare, fast samtidigt är det skönt att läsa en fantasybok där männen inte är överrepresenterade (som Sagan om Ringen) och där kvinnorna kan stå upp för sig själva.
Men detta är enbart på Vanaheim, där Tor bor är det männen som bestämmer. Så som det ser ut i dagens samhälle. Männen bestämmer saker som, om världen vore logisk, kvinnorna borde få bestämma helt själva, och männen vägrar att lyssna på kvinnorna. Riktiga mansgrisar som får mig att vilja krypa ur mitt skinn.
Och apropå att krypa ur mitt skinn, karaktärerna är bland de jobbigaste som finns. Freja, Tor, och Oden har PMS hela tiden. Ena sekunden kan de vara hur glada och andra sekunden arga som åskmoln (oftast blir männen åskmoln för att kvinnorna från Vanaheim vägrar göra som de säger, patetiska jävlar, och Freja blir ett åskmoln för att männen är dumma i huvudet). Däremot har (de flesta) karaktärer djup, vilket gör det intressant att läsa.
Jag som gillar nordisk mytologi tycker det är roligt att läsa olika människors version, och den här versionen är en av de bättre som jag läst. Det man måste tänka på är att personerna inte är gudar än, att de lever på jorden.

Även fast boken har några brister så rekommenderar jag Freja.
På en skala från ett till tio får Freja - Sagan om Valhalla 6/10.

Till sist vill jag säga GOD JUL!!

Första sidan no5 Freja - Sagan om Valhalla

Freja - Sagan om Valhalla av Johanne Hildebrandt 380 sidor.

Första sidan:
"Det var stilla, alltför stilla. Ingen skällande hund, inga barnskratt, inga röster. Freja rös och svepte manteln runt sig. En vind drog över gårdsplanen och rev upp ett moln av damm. Grinden till den tomma hagen slog ödsligt. På åkern neg grödan. Inga människor, inga djur. Rädslan sipprade in i magen och vred sig runt som en kall orm. Vad i Gudinnans namn hade drabbat dessa människor? Långhuset var inte särskilt stort, knappt arton steg långt. Det var byggt på det gamla viset och tjocka halmtaket nådde nästan till marken. Hon visste att svaret måste finnas där. En sönderslagen urna låg vid dörren. Mörkröd surgröt täckt med damm bredde ut sig vid hennes fötter. En pöl av färskt blod blandade sig med gröten. Freja darrade till och tog ett steg tillbaka. Vinden ökade i styrka. Den ryckte i hennes flätor, slet loss en hårslinga som piskade mot hennes kind. Hon märkte det inte. Två långa spår löpte från blodpölen in under den grovt tillyxade ekdörren. Ett långt skaft pressade mot dörren så att den inte gick att öppna inifrån. Nu visste hon."

Baksidan:
"Kriget närmar sig Vanaheim. Gårdar bränns och plundras av asar som trängt in i landet österifrån. Prästinnan Freja reser till fienden i ett sista försök att mäkla fred. Men mötet med hövdingasonen Tor förändrar allt. För en mer förbjuden kärlek har aldrig funnits."

Första sidan no3 Tornrummets Hemlighet

Tornrummets Hemlighet - Niklas Janz 461 sidor.

Första sidan

"Mirjam såg skylten flimra förbi i mörkret: 'Forshamra'. Då var de alltså framme till slut. Hon bytte ställning och försökte sträcka på sig. Det hade varit en lång resa och hon var stel i hela kroppen. Under färden hade det börjat regna. Först ett lätt duggregn som efterhand blivit allt intensivare. Nu formligen vräkte det ner.
'Jag har aldrig sett ett sånt regn. Herregud, man ser ju inte vägen framför sig!', sa hennes pappa. Hennes mamma spanade intensivt ut genom vindrutan:
'Sakta ner, det måste vara här någonstans. Det är svårt att känna igen sig i regnet ... Vänta ... där!'
Mirjams pappa muttrade något om att det var mer en lerig flod än en väg, så här hade det minsann inte sett ut på visningen. Men han svängde ändå, växlade ner och körde in på vägen.
Det började nästan genast bära av uppåt. Mirjam såg ingenting där ute, utom regn och mörker. Trots det satt hon och stirrade spänt ut genom fönstret för att se om hon kunde fånga en skymt av huset. Det borde dyka upp när som helt nu.
Plötsligt ryckte hon till. För ett ögonblick tyckte hon att hon såg en människa utanför fönstret, en bit från vägen i skogsbrynet."

Baksidan

"'Dessa böcker har blivit farliga. Något jag inte insåg när jag började skriva. Men nu ser jag ingen annan utväg än att gömma dem så väl jag kan, så de inte hamnar i deras händer. Jag vill inte förstöra dem ... De är mina förvirrade försök att få ordning i de märkliga upplevelser som lett mig in i denna återvändsgränd. Jag är jagad och snaran håller på att dras åt.'

I ett lönnfack i det hus familjen flyttat till hittar Mirjam tolv svarta skrivböcker. De är skriva av Milan som tidigare bodde i huset och handlar om drömlandet Kangar. Till en början tycker Mirjam att böckerna bara är spännande läsning, men snart börjar det hända saker i hennes liv som får henne att undra om inte Milans berättelse är sann.
Av två tanter som bor i närheten får hon veta att Milan en kall vinterdag för några är sedan spårlöst försvann och att hans föräldrar strax efteråt omkom i en bilolycka. När så en av de svarta skrivböckerna blir stulen från Mirjams sovrum förstår hon att det är någon som håller henne under uppsikt. Någon som också vill läsa vad som står i Milans böcker. Någon som smyger omkring i trädgården om natten..."

Första sidan no1 Hanteringen av Odöda

Hanteringen av Odöda - John Ajvide Lindqvist. 332 sidor.

Första sidan:
Sveavägen 13 augusti 22.49

"Salud, comandante."
Henning höjde lådan med Gato Negro och skålade med metallplattan i stenläggningen. En enda vissnad ros låg på den plats där Olof Palme hade mördats sexton år tidigare. Henning hukade sig ner och löpte med fingret över bokstäverna i relief.
"Fan", sa han. "Det går utför, Olof. Utför och utför."
Huvudet sprängvärkte, och det var inte vinets fel. Människor som passerade på Sveavägen gick med blickarna i marken, några höll handflatorna pressade mot tinningarna.
Tidigare på kvällen hade det bara känts som annalkande åska, men den elektriska spänningen i luften hade glidande, omärkligt, ökat i styrka, och var nu snudd på outhärdlig. Inte ett moln på kvällshimlen, inget avlägset muller, inget hopp om en urladdning. Det formlösa fältet av elektricitet gick inte att ta på, men det kändes och märktes.
Det var som ett ömvänt strömavbrott; sedan ungefär klockan nio kunde inga lampor släckas, inga elektriska maskiner stängas av. Försökte man dra ur kontakten sprakade det otäckt och gnistor flög mellan uttaget och kontakten, hindrade kretsen frpn att brytas.
Och ännu växte fältet i stryka.
Hennings huvud kändes som om ett elstängsel virats kring pannan, det pulserade av smärtstötar och var rena tortyren.
En ambulans for förbi med sirenerna påslagna , antingen för att det var en utryckning eller för att det helt enkelt inte gick att stänga av. Ett par parkerade bilar stod på och gick på tomgång.
Salud comandante.
Henning höjde lådvinet i ansiktshöjd, lutade huvudet bakåt och öppnade kranen. En stråle träffade hakan och rann vidare ner över halsen innan han lyckades justera den så att den kom i munnen.

Baksidan:
Stockholm, 13 augusti 2002. Efter en långvarig värmebölja svävar ett elektriskt fält över staden. Lampor kan inte släckas, maskiner kan inte stängas av. Utbrottet når sin kulmen i en kollektiv huvudvärk och kaos hotar. Plötsligt är det över. Men något har hänt. Den pensionerade journalisten Gustav Mahler får ett samtal från Danderyds sjukhus. De döda på bårhuset har vaknat. Hans eget barnbarn har nyligen lagts i jorden på Råcksta kyrkogård. Har även de begravda slagit upp sina ögon? Elvy har vårdat sin senile make till hans död. Begravningen ska äga rum två dagar senare. Men mitt i natten krafsar det på dörren. När Davids hustru dör i en bilolycka, ber han Gud att få henne tillbaka. Men återkomsten till livet ser inte ut som han hoppats. De döda återvänder och vad vill de? Bara det som alla vill: komma hem.