Boktjuven

Jag var och såg boktjuven i helgen lite sådär spontant. Det är en bok jag velat läst och när min kompis frågade om jag ville se den svarade jag ja direkt. För er som inte vet handlar Boktjuven om en flicka som måste lämna sin mamma, och hon får bo med en ny familj. I mitten av filmen kommer en jude som de gömmer. Filmen handlar helt enkelt om hennes liv, den utspelar sig runt åren under andra världskriget. Jag får den att låta mycket tråkigare än den är. Jaja över till filmen, jag blev positivt överraskad. Jag var beredd på att gråta från början till slut, men jag grät bara ungefär de sista 10 minuterna, vilket var skönt att den inte var så hemsk. Jag har dock hört av min kompis som läst den att det finns en scen som är väldigt hemsk, men denna scen är alltså inte med i filmen. Alla andra världskriget filmer jag har sett har varit hemska och sorgliga, men denna var vacker och inte alls så sorglig, ja förutom slutet. Jag gillar filmer som är från en tysk perspektiv, det får mig att känna medlidande för dem, som jag inte brukar göra under en historietimma om andra världskriget. Det låter väldigt hemskt, men eftersom lärare ofta brukar ta de enbart dåliga sidorna av Tysklands befolkning, och inte att även de förlorade medmänniskor.
Handlingen gillar jag också. Liesel är en roll jag tycker de har lyckats med, hon tar inte skit från någon och hon har en viljestyrka jag önskar att jag hade. Jag tycker faktiskt att alla rollerna är bra gjorda. Karaktärsutvecklingarna är som en gåva ifrån ovan. Liesels nya mammas karaktärsutveckling är min favorit utveckling av allt jag sett och läst. Hur hon går ifrån att vara en roll som var hård och kändes oförstående gick hon till att ha ett hjärta av guld. Jag tror att hon hade det även i början, men att man inte fick se det eftersom filmen är ifrån Liesels perspektiv. En fin utveckling igenom hela filmen är Liesels hår som växer längre igenom hela filmen, något som jag inte har sett i en annan film alls. Alla har alltid samma längd och frisyr. Jag kan bara tala om filmen eftersom jag inte har läst boken. Rudy är en roll jag väldigt gärna skulle vilja ha i mitt liv. Han kan skämta och man blir glad av honom. Vilket för mig vidare till skådespelarna. Pojken som spelar Rudy fyller 14 år i år. Han är alltså bara 2-3 år äldre än vad han ska spela, han är även ifrån Tyskland vilket gör hela hans framträdande mycket mer trovärdigt. Flickan som spelar Liesel är också runt 15-16 års åldern och hon är också fantastisk i hennes roll!
Jag gillar verkligen denna film! 7/10! Jag är lite sen med att se den, men har ni inte sett den gör det!

Jag är trött så förlåt om jag inte låter så bra.

Catching Fire

Nu när jag läste om min inlägg så inser jag att 14 december skrev jag att jag skulle recensera filmen. Det har jag helt glömt bort, men hur som haver så kommer den här och nu.
Catching Fire. Bästa filmen jag sett på länge. När jag läste boken första gången läste jag hälften och läste inte klart den förens ett halv år senare. När jag såg filmen insåg jag hur bra den egentligen är. Så naturligtvis läste jag om den. Jag sträckläste den på en söndag, och den är verkligen underbar. Men nu är det filmen jag ska tala om inte boken.
Så förhållandet mellan boken och filmen är det bästa förhållandet jag har sett. Alla regisörer som ska göra en film av en bok borde prata och lära sig av de som gjorde CF. De har med allt viktigt, har inte hittat på egna händelseförlopp, och insett hur man filmar och lägger på musiken klockrent. Det kommer rysningar var och varannan minut, och så fort jag slutat gråta kommer nästa gråtattack. Den är vacker och ångestladdad, något som jag älskar (därför fantasy passar mig så bra). Skådespelarna är väldigt duktiga, och de förtjänar all uppmärksamhet de kan få, speciellt Josh. Vet inte riktigt vad mer jag ska säga så det får väl vara bra där!

The Desolation of Smaug

Jag ska inte ens försöka skylla på skolan för att jag inte lagt upp något inlägg. Jag har haft gott om tid, bara det att jag verkligen inte orkat eller glömt bort. Jag är dock väldigt trött när jag kommer hem, och orkar inte göra något produktivt överhuvudtaget. Jag ska försöka göra lite fler inlägg för nu har jag läst lite fler böcker!

Hur som haver, tillbaka till detta inlägg. The Desolation of Smaug. En film som jag såg igår. 3D och HFR. Jag såg inte första delen i 3D och HFR, och jag tycker nästan om det mer. 3D har jag inga problem med det skulle jag gärna titta på, men bara inte HFR. Om ni inte vet vad HFR är så är det High Frame Rate, alltså att de har filmat med 48 frames per second, det vanliga är 24 frames per second. Det är i lättare ord extrem HD (ha kvar i minnet att jag tycker att alla "vanliga" filmer på bio är i mycket bra HD eftersom jag tittar på så mycket annat som har sämsta kvalitén. I och med denna HFR fick jag lite ont i ögonen, och så fort jag tittade på någon annan del av skärmen (exempel när alverna talade alvspråk och jag behövde läsa texten) så behövdes det någon millisekund att ställa om ögonen, något som märktes. HFR gjorde också att allt såg animerat och inklippt ut, vilket gjorde att dels det kändes ännu mer som en saga och Smaug såg lika verklig ut som dvärgarna och Bilbo. Nu har jag talat mycket om hur det kändes, vad tyckte jag då om filmen?
Den är bra. Var första bättre? Ja, det var den. Varför? 1. Det är lite som The Two Towers, det är en del för att komma framåt i historien. Det är ett färdmedel framåt, och även fast Peter Jackson har gjort ett bra jobb i att inte få det enformigt så kan han inte komma ifrån att det faktiskt bara är ett färdmedel.
2. The Soundtrack är bättre i första filmen, jag hörde knappt något soundtrack och det låg bara i bakgrunden, oftast var det bara stön och saker som går sönder som man hörde. Det fanns inget som gjorde att jag fick rysningarna som jag brukar få när jag är på bio, vilket var tråkigt.
3. Jag såg den som sagt inte i 3D och HFR.
Tillbaka till denna film. Nu lät det som om jag inte gillade TDoS alls, men det gjorde jag väldigt mycket. Jag älskade att de tagit med Tauriel. Det var bra att de i alla fall hade en kvinna på sisådär femtiotusen män. Nu vet jag inte om man räknar orkerna som könlösa eller av det manliga könet, men jag förmodar att man räknar de som män. Jag ska inte gå in på hur extremt sexistisk JRR Tolkien, och filmerna är, för det skulle jag kunna skriva en uppsats om (vilket jag ska göra i svenskan så jag kanske lägger upp den), men det är skönt att se att Jackson ändå tar med en kvinnlig alv som är (ursäkta min svengelska nu, men i brist på bra svenska ord) riktigt jäkla badass. Hon klarar sig själv, räddar Kíli fler gånger än jag kan komma ihåg, gör som hon själv vill, dödar fler än Legolas gör, och är bara riktigt awesome. Det enda Jackson missar när det gäller att göra kvinnliga roller, som är någorlunda jämställd med männen, är triangel dramat mellan Kíli, Legolas, och Tauriel. Bara för att det är en kvinna med behöver man inte göra det till en "kärleksaffär". Det går alldeles utmärkt att bara låta henne vara. Nu ska jag inte låtsas som om jag inte gillade vad som hände mellan Tauriel och Kíli för det gör jag. Nu kommer jag prata om att shipa folk, alltså att jag gillar dem som ett par. Detta ämne är något jag velat undvika så mycket som möjligt för att det inte riktigt passar, och det är tråkigt att läsa om, om man inte är en fangirl. I alla fall, i första filmen så shipade jag Kíli och Fíli (ja, incest incest familjefest). Verkligen hardcore shipning, men nu. Alltså herregud vad jag älskar Kíli och Tauriel tillsammans. När jag tänker på dem så blir jag alldeles till mig och river mig i ansiktet för de är perfekta! Skulle detta inte varit ett blogginlägg, utan en post på tumblr så skulle jag slå på tangentbordet för de är så perfekta tillsammans. Nu har fått ut mig lite av deras perfektion så kan jag fortsätta med filmen.
Smaug. Benedict. Cumberbatch. Jag vill hoppa in i filmen och klappa Smaug. En drake med Benedict som röst. Kan det bli bättre? Benedict alltså herregud vad jag dog när han pratade. Det var helt sjukt. Och det sista man ser av honom säger han "I am fire. I am death." det citatet är underbart!
Nu har jag fangirlat klart, och detta var knappt ett skrap på ytan, men jag ska hålla isär tumblr och min bokblogg så det kommer inte sippra igenom såhär mycket igen. Hoppas jag. Kanske när jag skriver om Catching Fire som jag såg den 23 november.

Så nu har ni inte sett den, gå och gör det nu!

Hur många kramar finns det i världen?

Inget bokinlägg jag vet, men igår var jag och såg Hur många kramar finns det i världen? Jag måste säga att den var verkligen bra! Jag var lite tveksam eftersom Morberg var med, men han är en ganska duktig skådespelare. Filmen är vacker, och den är inte en. Typisk svensk film som slutar med att minst en dör och allt är hemskt utan tvärtom. Så bor du i Sverige, har hundra kronor du kan spendera, gå och se den! Lova mig det, gå och se den